Trollbeat


Balmorhea – Stranger by knubbutt
september 22, 2012, 12:28
Filed under: ♬Recensioner, ❤Ok | Etiketter: , ,

Betyg: 9.3 av 10

Det är något konstigt med Austin. Hur kan en stad med typ 800 000 invånare mitt i snustorra Texas vara hemstad till så oerhört många fantastiska band inom så oerhört många genrer? Det är ett faktum att staden är min blogg-kollegas drömresemål och jag skulle heller inte ha något emot att spendera lite tid på SWSX och dricka kultur en vecka i gassande solsken. I synnerhet om instrumental-rock-sextetten Balmorhea – ett av alla de otaliga internationellt framgångsrika band som kommer från just Austin – spelar och definitivt om deras nya album Stranger över huvud taget är verkligt.

Oavsett om det handlar om musik uppbyggd kring elektoniska moment, ett ensamt piano, en stråkgrupp, en vanlig uppsättning med gitarrer, bas och en samling trummor eller sex killars ordlösa stämsång så är Balmorhea ett band som gör det så förbannat bra. Att på ett album med tio spår kunna blanda och ge från så många konstellationer av instrument är en styrka som är många band få förunnat. Det börjar ganska lugnt och harmoniskt på Days och Masollan med fina melodier, men redan här känner man att något är i görningen. Det känns inte riktigt likadant som på bandets tidigare album, där en sinnesstämning höll i sig från första spåret till det sista. Istället anar man att något lurar under den till synes lugna och städade ytan. Och ack vad den känslan träffar rätt.

Tredje spåret, Fake Fealty, är så underbart graciös och brutal som en låt av denna kalibern någonsin kan vara. Den är en kakofoni i ljudbilder och när det där monumentala gitarriffet slår en i ansiktet tappar man fattningen fullständigt. Låten tar ett djupt andetag efter detta, ändrar riktning och försvinner iväg mot en stråkbaserad symfoni. Denna symfoni håller i sig till spår sju, Shore, där albumet fullständigt byter om till en kontemplativ skrud. Gitarren är nu varsamt omhändertagande och man lullas in i en trygghet som biter sig fast albumet ut.

Man kanske skulle sluta förvånas över att band från Austin gör bra album.

Stranger finns inte på spotify än, men lyssna då istället på All Is Wild, All Is Silent, Balmorheas hyllade andra album.

/johan



Grizzly Bear – Shields by knubbutt
september 19, 2012, 23:18
Filed under: ♬Recensioner, ❤Ok | Etiketter: , ,

Image

Betyg 8.6 av 10

Grizzly Bear är vid första anblick ett helt vanligt band med gitarr, trummor, bas, sång osv men någonting bubblar under ytan. En ambition om att vara något mer än bara ett av många bra band från Brooklyn. Texterna är lite mer välskrivna, arrangemangen är lite mer expansiva och varje låt är nästan överarbetad med smarta delar. Kanske är det här skivan några gånger misslyckas. Det blir ett ackordbyte för mycket.

Men oftast, och i nästan alla låtar finns en härlig känsla för spänning och upplösning. Låtar som i början kan låta nästan frustrerade ordnar upp sig till fina små indiesymfonier. Jag är helt ärlig med att det inte går uppskatta skivan fullt vid första lyssningen, det händer helt enkelt för mycket. Däremot lovar jag att när du kommer över första tröskeln blir skivan bara bättre för varje gång du hör den.

Grizzly Bear kommer kanske inte bli mitt favoritband men jag älskar dem för att de 2012 gör denna fantastiskt ambitiösa skiva.

På Spotify: Grizzly Bear – Shields

/anton



Calexico – Algiers by knubbutt
september 6, 2012, 18:57
Filed under: ♬Recensioner, ❤Ok | Etiketter: ,

Image

Betyg: 8.5 av 10

Calexico är ett band som har funnits i över 15 år vid det här laget och de har nästan skapats sin egen genre. Den består av en blandning av alt-country och mexikansk musik. Det låter kanske kitschigt men konceptet är mycket raffinerat vid det här laget och flyttar med en till en mörk varm kväll i någon av den amerikanska söderns småstäder. Bandet är, vilket kan förväntas efter 15 år, extremt väloljat. För mig är bandets enda svaghet att sången är lite slätstruken.

Låtarna är vackra och målande och produktionen är perfekt. De mexikanska trumpeterna ger alt-countryn en helt ny dimension. Det är också roligt med två låtar på spanska även om de inte hör till skivans allra bästa. Mina favoritlåtar är den tuggande Splitter och den snyggaste balladen i år Hush. Årets första fullträff inom alt-countrygenren. Tack för den.

Finns nu på Spotify: Calexico – Algiers

/anton


Sommarens skivor by knubbutt
augusti 3, 2012, 17:45
Filed under: ♬Recensioner, ❤Ok | Etiketter: , , , , , , , ,

Musiksommaren 2012 har varit den bästa på riktigt länge och det känns som det är dags att ta in de månader som bloggen har varit inaktiv. Här kommer det bästa.

Image

Beach House – Bloom

Betyg 8.2 av 10

”Pitchfork-indien”s största företrädare följde upp succén med Teen Dream med den högkvalitativa och välljudande Bloom. Detta är pop med inlevelse och en bra kombination av djup och yta. Saknar skivan något så är det fler låtar som skiljer sig från mängden vilket leder till en något monoton upplevelse. De två starkaste låtarna Lazuli och Irene karvar sig dock sakta rakt in i hjärtat.

På Spottan: Beach House – Bloom

Image

The Tallest Man On Earth – There’s No Leaving Now

Betyg 7.8 av 10

The Tallest Man skriver alltid både fina texter och melodier. Fin är också det ordet som bäst beskriver There’s No Leaving Now. Allting låter otroligt bra men den vassa egg som den långa mannens bästa låtar såsom The Gardener och Kids On The Run saknas här. Vill man slappna av till vacker musik är låtar som Revelation Blues och There’s No Leaving Now perfekta.

Spotify: The Tallest Man On Earth – There´s No Leaving Now

Image

Sigur Rós – Valtari

Betyg 8.3 av 10

Det kan inte vara lätt att vara Sigur Rós. Förväntningarna på varje nytt släpp är skyhöga och är det inte en biljett till himmelen väljer fansen bort den nya skivan till förmån för klassiker som ”Ágætis byrjun” och ”( )”. Valtari är gruppens mest ambienta skiva hittills, trummorna och gitarrerna är nästan inte närvarande alls och Jonsís röst spelar inte huvudrollen. Resultatet är en aning svåråtkomligt men ändå tilldragande i sin utomvärldsliga klang. Mest lyckat blir det när bandet håller sig till sin gamla form som på Varúð eller när bandet går helt in i ambientlandet som på Valtari. Detta är utan tvivel Sigur Rós fjärde bästa skiva men det gör det inte mindre värt att lyssna på. Jag lyssnar hellre på deras sämsta låt än de flesta andra bands bästa.

Le Spotify: Sigur Rós – Valtari

Image

Hot Chip – In Our Heads

Betyg 8.4 av 10

Hot Chip är ett band som jag alltid gillat men som inte når hela vägen med sina skivor. Även In Our Heads är spretig men för mig passerar The Warning från 2006 som deras bästa skiva. Det finns både de patenterade indie-dans-hitsen och några låtar som inte riktigt lyckas vara ironiska utan faktiskt betyder något på riktigt. Motion Sickness är ett grymt intro, Look At Where We Are är troligen årets bästa RnB-låt och Flutes har en av Hot Chips patenterade hooks som sätter sig direkt i ryggmärgen. Sämst: superironiska Night and Day.

Den finns på Spotify! Hot Chip – In Our Heads

Image

Twin Shadow – Confess

Betyg 7.9 av 10

Som alla nu har märkt är 80-talet tillbaka. Twin Shadow tar tillvara på trenden och snickrar ihop ett album som nästan är lite för uträknat modernt. Räddas gör han av att kan skriva låtar som mycket få andra electro-pop-artister. Som en bad-boy med för stort hjärta ger han sig ut i sitt paralelluniversum där inget kan bli för mycket eller för slickt. I sina bästa stunder så som Golden Light och Five Seconds är detta bland årets bästa pop men som helhet kan det bli en aning tröttsamt.

Potlifly: Twin Shadow – Confess

Image

Markus Krunegård – Mänsklig Värme

Betyg: 7.8

Åren går och helt plötsligt är Krunegårds 80-talsdoftande popmusik supertrendig. Tur eller skicklighet? Det spelar ingen roll men det denna skiva betydligt mer lättåtkomlig än vad den skulle kunna ha varit. När han använder sin talang för direkta texter lyfter låtarna till en mycket hög nivå, kanske till och med högre än på solodebuten Markusevangeliet. Låtskrivandet är dock precis som på hans andra skivor en smula ojämnt och det känns som att han kunde lagt ner lite mer tid på att få en skiva som hör ihop ännu bättre. Bäst: Den lite kentinspirerade Korallreven och Vintergatan. (Dock bättre än allt på Kents senaste)

Spotifya: Markus Krunegård – Mänsklig värme

Image

Frank Ocean: channel ORANGE

Betyg: 8.0 av 10

Kanske att han rider lite på goodwill-vågen från att han avslöjade sin läggning tidigast i våras men den här skivans goda kritik är ytterst välförtjänt. Det är inga konstigheter utan helt enkelt en riktigt bra, svart, amerikansk RnB-skiva. Jag gillar också dispositionen med en blandning av vanlig låtlängd några längre och några små mellanakter. Att Thinking About You kommer gå varm på alla radiokanaler framöver är bara positivt.

På Spottan: Frank Ocean – channel ORANGE

Image

Passion Pit – Gossamer

Betyg 9.2 av 10

Detta är inte en perfekt skiva men när den är som bäst träffar den känslocentra från alla håll samtidigt. Det är en strålande pop-skiva som samtidigt rymmer texter fyllda av smärta, sorg, ångest men också hopp. I drink some gin and take couple of my pills sjunger Angelikos tätt följt av en glittrande hook. Aldrig har nog en skiva på ett så levande sätt speglat en så komplicerad person. I’ll Be Alright är troligen årets bästa låt.

Lyssna! Passion Pit – Gossamer

Image

Fang Island – Major

Betyg 6.0 av 10

En av sommarens få besvikelser är Fang Islands Major. Prog-popen som de på sin sjävbetitlade skiva fick att låta oväntat fräsch har fallit tillbaka lite i mossigt 70-tal vilket är tråkigt. Ett tips är att lyssna på introt och sedan byta till valfri annan skiva för det är riktigt bra.

Spotify: Fang Island – Major

Image

Purity Ring – Shrines

Betyg 8,1 av 10

Sverigeaktuella (Way Out West) Purity Ring är en för mig ny bekantskap som låter lite som en blandning av Crystal Castles, Lil Wayne och Washed Out. Soundet är riktigt bra, mörkt och långsamt svängigt. Låtarna är också jämna på en riktigt hög nivå. Att ett nytt band klarar att skapa en skiva av denna kvalitet är inget annat än anmärkningsvärt. Duon har dock tidigare varit med i bandet Gobble Gobble.

Lyssna: Purity Ring – Shrines

Nu är det bara att längta till hösten med släpp från bland andra The XX som redan släppt den fantastiska singeln Angels.

/anton



First Aid Kit – The Lions Roar by knubbutt
april 5, 2012, 13:11
Filed under: ♬Recensioner, ❤Ok | Etiketter: ,

Betyg: 8.4 av 10

Producerad av Mige Mogis från Bright Eyes för Wichita fick First Aid Kits andra album The Lion’s Roar både stor uppmärksamhet och höga förväntningar sent i vintras när det hypades som mest. Det fina med systrarna Söderberg är att de med råge lever upp till dessa förväntningar, med musik genomsyrad av influenser från en hel countryvärld – I’ll be your Emmylou and I’ll be your June, You’ll be my Graham and my Johnny too. De sjunger hjärtskärande om sorg på To A Poet, albumets höjdpunkt i och med den fantastiska avslutningen som väl är det tydligaste tecknet här på att det är modern musik de framför. Man kunde redan på första albumet höra att det fanns gott om potential i den känslosamma folk-popen hos First Aid Kit och på The Lion’s Roar har de växt från förortstjejer till världsstjärnor.

På spotify: First Aid Kit – The Lion’s Roar

/johan



Shearwater – Animal Joy by knubbutt
mars 6, 2012, 14:38
Filed under: ♬Recensioner, ❤Ok | Etiketter: ,

Image

Betyg: 8.5 av 10

En stor anledning att vi drar igång bloggen igen är att det just nu produceras en jävla massa grymma skivor. Shearwaters pånyttfödelse Animal Joy är definitivt en av dessa. Deras musik har tidigare beskrivit som en blandning av rock, folk och barockmusik men i denna nya förpackning gör de en liknande transformation som Jonsi (Sigur Rós) gjorde på soloskivan Go.

Bandet har tidigare fått kritik för att de verkar vara totalt frånkopplade från allt vad modern musik står för. Orkar man ge deras tidigare skivor ett antal lyssningar har man dock alltid blivit rikligt belönad. När nu bandet efter sin ”skärgårdstriologi” (Palo Santo, Rook, och The Golden Archipelago) har bestämt sig för att faktiskt sträcka upp ett finger i skyn och se vart åt de musikaliska vindarna har blåst den senaste tiden blir resultatet om möjligt än mer träffande. Framför allt behöver man inte vara en nörd för att komma in i skivan.

Referenserna från naturen och Jonathan Meinburgs körgosse-falsett finns självklart klar men tempot är på många låtar medryckande och vissa låtar är till och med svängiga vilket man faktiskt knappast kan säga om någon tidigare Shearwaterlåt. Underbart upplyftande Animal Life och drivande You As You Were är i mitt tycke skivans höjdpunkter men det är en skiva som helt saknar svackor. Älskar’t!

På Spotify: Shearwater – Animal Joy



Bon Iver – Bon Iver by knubbutt
maj 22, 2011, 12:09
Filed under: ♬Recensioner, ❤Ok | Etiketter: ,

Betyg: 8,8 av 10

Redan från första 20 sekunderna känner jag mig trygg i att detta är ett fantastiskt album. Öppningsspåret Perth är troligen det bästa Justin Vernon har gjort hittills i sin karriär. Det är låtens skira gitarrmelodier och försiktiga crescendon som sätter tonen för albumet. Jämför med debuten är detta albumet betydligt mer polerat och ibland till och med slickt. På sista låten Beth/Rest gör saxofonen och mountain-top gitarren att det nästan blir komiskt.

Bon Ivers styrka är även på denna skivan melodierna och atmosfärerna. Texterna är mest skapade för att passa in i musiken. Jag tycker man kan jämföra med Sigur Rós och deras påhittade språk. Accepterar man att texterna inte är en viktig dimension kan man lyssna på dem som de ljud de ger upphov till istället för deras mening.

Låtarna på skivan är extremt genomarbetade. De är inte lika emotionellt laddade som på förra albumet utan de är här mer fokuserade på en melankolisk skönhet. När jag lyssnar på skivan kommer jag på mig själv med att undra varför inte fler gör så här vacker musik. Återigen gör jag jämförelsen med Sigur Rós som faktiskt är det enda jag kan jämföra med när det kommer till vackra melodier och arrangemang.

Att detta en av de mest efterlängtade uppföljarna på länge gör att prestationen är ännu mer imponerande. Jag tror att han har undvikit lite av pressen genom att ändra så här pass mycket i soundet. Jag vet faktiskt inte om låtarna är lika bra som på debuten eller om det bara är förpackningen som glittrar i mina ögon.

Bästa låtar: Perth, Tower, och Calgary