Trollbeat


Crystal Castles – (III) by knubbutt
november 13, 2012, 23:39
Filed under: ♬Recensioner, ❤Ok | Etiketter: , , ,

Image

Betyg: 8.8 av 10

Ett av världens bästa och mest konsekventa band just nu opererar inom genren electroclash, det är bara att vänja sig vid tanken. Crystal Castles skapar på sin tredje raka fullträff sin kanske mest stilistiska ljudbild hittills. Den är inte lika hård på ytan men under densamma avbildas något som påminner som ren och skär ondska. Jag skrev för några veckor sedan om Wild Nothing att det var bra musik att sova till. Den här musiken är det motsatta, troligtvis en garant för mardrömmar.

Trots det mer sammanhållna soundet är skivan dynamisk och har låtar som lyser för sig själva. Wrath Of God är skivans epicentrum, låten som definierar det nya soundet. Sad Eyes visar vilka fantastiska popmelodier bandet kan leverera. Den avslutande Child I Will Hurt You bevisar att Crysal Castles faktiskt också kan göra musik som bara är vacker.

Jag kan känna att att Crystal Castles estetik inte är särskilt trendig vilket gör att de inte uppskattas så mycket som de borde. Se bara på Not In Love från föregående skiva som någon knappt lade märke till innan Robert Smith tog över vid mikrofonen, och låten lyftes till skyarna. Allting kan inte vara drömpop, en del måste också vara mardrömspop.

Crystal Castles – (III) <- Spotify

/anton

Annonser


Bat For Lashes – The Haunted Man by knubbutt
oktober 16, 2012, 23:41
Filed under: ♬Recensioner | Etiketter: ,

Image

Betyg: 8.0 av 10

Jag älskar verkligen Bat For Lashes. Det känns därför lite tråkigt att behöva medge att den nya skivan inte riktigt når upp till hur bra den skulle kunna varit. Med skivorna Fur and Gold och Two Suns har Natasha Khan etablerat sig som en av de mest egensinniga och eklektiska pop-skaparna. Hon har aldrig lyssnat på trender, hon är aldrig lagom (ja kolla omslaget ovan) och hon kompromissar inte. När hon lyckas blir resultatet därför något som ingen annan i popvärlden kan prestera.

Nya skivan är lite mindre kitchig och soundet känns lite mer putsat än på den senaste. På något sätt känns det som det lite stramare och dyrare formatet har låst fast idéerna i ett lite för tidigt skede vilket gör att låtskrivandet inte känns riktigt färdigt. Låtar som Winter Fields och Rest Your Head har en enorm potential som inte riktigt kommer ut. De låtar som känns helt färdiga och därmed extremt bra är första singeln Laura och första spåret Lilies.

Spotify: Bat For Lashes – The Haunted Man

/anton



Wild Nothing – Nocturne by knubbutt
oktober 10, 2012, 13:53
Filed under: ♬Recensioner | Etiketter: , ,

Image

Betyg: 7.9 av 10

Wild Nothing är för indiemusik vad Justin Bieber är för den kommersiella popen: den absoluta mittpunkten just nu. Drömpop som låter så där gött och passar utmärkt i bakgrunden till, ja vad som helst. Extra bra passar det att somna till.

Spotify: Wild Nothing – Nocturne

/anton



How To Dress Well – Total Loss by knubbutt
oktober 3, 2012, 19:34
Filed under: ♬Recensioner, ❤Ok | Etiketter: , ,

Image

Betyg: 8,3 av 10

Musikhösten fortsätter leverera. Denna gång är skör elektronisk pop med starka rnb-influenser som bidrar till vad som kan se ut som en betygsinflation här på bloggen. How To Dress Well har sedan debuten 2007 varit ett respekterat namn på fluff-pop-himlen men det är med nya skivan som Tom Krell, som han också kallar sig, flyttar in bland tungviktarna.

Spöklikt lätta sångspår blandas med stråkar och metalliskt stämd percussion. Bastoner utlämnas ofta helt, ibland kan de saknas men oftast gör bidrar det till en skön dynamik när den slutligen läggs till. Texterna handlar inte helt otypiskt om sorg, saknad och brustna hjärtan men om det är någon musik som ska handla om det så är det denna. När How To Dress Well uppnår den där nästan överjordiska känslan som han försöker uppnå ger alla pretentiösa ansatser full utdelning.

På spotify: How To Dress Well – Total Loss

/anton



Grizzly Bear – Shields by knubbutt
september 19, 2012, 23:18
Filed under: ♬Recensioner, ❤Ok | Etiketter: , ,

Image

Betyg 8.6 av 10

Grizzly Bear är vid första anblick ett helt vanligt band med gitarr, trummor, bas, sång osv men någonting bubblar under ytan. En ambition om att vara något mer än bara ett av många bra band från Brooklyn. Texterna är lite mer välskrivna, arrangemangen är lite mer expansiva och varje låt är nästan överarbetad med smarta delar. Kanske är det här skivan några gånger misslyckas. Det blir ett ackordbyte för mycket.

Men oftast, och i nästan alla låtar finns en härlig känsla för spänning och upplösning. Låtar som i början kan låta nästan frustrerade ordnar upp sig till fina små indiesymfonier. Jag är helt ärlig med att det inte går uppskatta skivan fullt vid första lyssningen, det händer helt enkelt för mycket. Däremot lovar jag att när du kommer över första tröskeln blir skivan bara bättre för varje gång du hör den.

Grizzly Bear kommer kanske inte bli mitt favoritband men jag älskar dem för att de 2012 gör denna fantastiskt ambitiösa skiva.

På Spotify: Grizzly Bear – Shields

/anton



The XX – Coexist by knubbutt
augusti 28, 2012, 20:54
Filed under: ♬Recensioner, ❤Ok | Etiketter:

Image

Betyg 8.4 av 10

Att jämföra en ny skiva med en klassiker är omöjligt. Därför avstår jag från att jämföra Coexist med The XX självbetitlade debutskiva.

För många är detta den skiva som man har sett fram emot mest under detta år och förväntningarna håller rätt bra måste jag säga. Jamie har tagit ordentligt plats på den här skivan med lite smått dansanta beats och fina syntar som fyller upp det tomrum som det flesta XX-låtarna representerar. Ibland är det en fördel, ibland en nackdel.

Det jag är mest fascinerad över när det gäller The XX är de otroligt smarta låtskrivandet. Trots att de flesta låtarna är runt tre minuter hinner så mycket spännande att hända. Kanske blir dessa subtila genialiteter extra tydliga med det sparsmakade soundet. Alla låtar på skivan håller dock inte samma klass som toppar som singeln Angels, skivans center Reunion, den dramatiska Missing och den vackra avslutningen Our Song. Men the XXs låtar har en tendens att växa varje gång man hör dem och jag bara längtar efter att få de nya och de gamla på samma konsert någonstans i ett mörkt rum, med massor utav rök.

Singeln Angels: The xx – Angels

/anton



Cat Power – Sun by knubbutt
augusti 20, 2012, 13:10
Filed under: ♬Recensioner | Etiketter:

Image

Betyg 7.9 av 10

*Varning för subjektiv recension*

Ibland är det extremt svårt att bedöma en skiva eftersom man har hört allt som artisten har gjort tidigare och inte kan hålla sig ifrån att jämföra. Cat Powers Sun är en sådan för mig. Detta är skivan där Chan Marshall till slut växte upp och lämnade sin position som galjonsfigur för alla ångestfyllda unga vuxna. I alla fall låter det så. I kontrast till den tidiga karriärens försiktiga eller rent av blyga framtoning står här en självsäker sångerska. Även arrangemangen är modigare och mer eklektiska.

För många är Sun säkert en skiva att lyssna till med glädje men för andra, som mig, känns det som att detta är slutpunkten på en fas i Cat Powers karriär. Och eftersom jag placerar Moonpix som en av mina absoluta favoritskivor så känns det lite vemodigt.

Trots min negativa inställning måste sägas att hon fortfarande skriver riktigt bra låtar. Ruin och Cherokee är snygga indie-popsinglar men min favorit är nog ändå den tio minuter långa Nothin’ But Time. Den är uppbyggd på två ackord och tuffar på i ett lagom tempo utan särskilt mycket variation men vem bryr sig om variation när man kan luta sig tillbaka i ett skönt groove. Dessutom kommer Iggy Pop in och sprider glädje efter ett tag. Fint.

Första singeln Ruin finns på Spotify: Cat Power – Ruin

/anton