Trollbeat


James Newton Howard – The Hunger Games OST by knubbutt
april 1, 2012, 11:12
Filed under: ♬Recensioner | Etiketter:

Betyg: 7.7 av 10

Ett film-soundtrack är inte som ett vanligt album – varje låt är i sig ofta kortare än två minuter lång, ofta finns det en övertydlig röd tråd genom de flesta av låtarna men i synnerhet, och jag kan inte framhäva detta tillräckligt mycket, är dess ursprungliga funktion inte detsamma som ett vanligt album. Av någon anledning har folk oerhört svårt att begripa det och får för sig att man kan bedöma ett soundtrack med precis samma premisser som ett normalt studioproducerat album av en etablerad artist (läs Tron:Legacy). Det går inte.

Samtidigt som The Hunger Games tvingar världen för sina fötter uppvisar det ett solitt soundtrack av mästaren James Newton Howard (mest känd för filmmusiken till alla M. Night Shyamalans filmer sedan Sjätte Sinnet) som stundtals visar upp stor klass. Katniss Afoot och Rue’s Farewell är små stycken som står ut i mängden och som återspeglar filmens mörka och dystopiska sida samt dess förmåga att förtrolla biobesökaren i den romantiska delen av handlingen respektive.

Howard frångår en av soundtrackens röda trådar i just det att det är svårt att hitta någon av dessa röda trådar över låtarna, men det är inget som stör, snarare tvärt om. Istället känner man en sorts nyfikenhet och förväntan i dess dryga 43 minuter som verkligen gör att man vill lyssna igen. Och igen. Och kanske se filmen.

James Newton Howard – The Hunger Games: Original Motion Picture Score på spotify!

/johan



Ólafur Arnalds – Another Happy Day OST by knubbutt
mars 9, 2012, 12:32
Filed under: ♬Recensioner | Etiketter: ,

Betyg: 7.2 av 10

Soundtracket till den mycket dystra och inte alls som namnet antyder glada filmen Another Happy Day är den isländske pianisten Ólafur Arnalds första bidrag till filmmusikvärlden. Ólafur har tidigare släppt egna traditionella album med debuten Eulogy for Evolution som det starkaste, stycken skrivna för en brittisk balett – Dyad 1909 – och album i form av sju stycken komponerade under en veckas tid, med en om dagen. Så inspirationen och produktiviteten är det absolut inget fel på.

Musiken i hans första soundtrack innehåller, precis som hans tidigare album, en hisnande kombination av stråkar och piano men skillnaden här är att man nu faktiskt har något konkret att fästa den vid. Man har tidigare fått känslan av att Arnalds har fastnat i en rutinmässig komposition där man stundtals har svårt att skilja hans stycken åt – de låter för lika helt enkelt – men när man nu kan koppla musiken till filmens scener känns strukturen inte tillnärmelsevis lika tillrättalagd som den gjort på de tre-fyra senaste publikationerna.

Låtarna är överlag relativt korta, som sig bör på ett soundtrack, men de går oftast ändå att uppskatta var för sig ändå, något som ofta är svårt vad gäller filmmusik. Lynn’s Theme (som släpptes på soundcloud ett halvår innan albumet) är gripande vacker och Poland är en av Arnalds få låtar som faktiskt ger en sorts sorgsen känsla, helt i filmens tecken.

Everything Must Change som albumets sista låt heter, ger mig mycket hopp inför vad som komma skall. Det är en fantastisk sex-minutare till låt som påminner om Clint Mansells underbara Moon OST – den börjar med en kvick pianomelodi tillsammans med en bas och någon form av oigenkännelig perkussion. Allt eftersom smyger stråkarna på och ger till slut ett behagligt avsked till vad som visar sig vara två steg framåt för en oerhört talangfull kompositör.

På spotify: Ólafur Arnalds – Another Happy Day (Original Motion Picture Soundtrack)



Daft Punk – Tron Legacy R3C0NF1GUR3D by knubbutt
mars 21, 2011, 12:21
Filed under: ♬Recensioner | Etiketter: ,

Betyg: 7,8 av 10

Remixalbum är ofta svåra att lyssna på. De blir lätt spretiga och det är sällan som man tycker att någon låt blir bättre än originalet.  När 15 av världens bästa remixare (hurra två svenskar är med) går samman för att göra remixer på soundtracket från tron blir det dock annorlunda. Antagligen är det för att råmaterialet inte är fulländade poplåtar utan atmosfärmusik till filmen. De som bidrar här verkar ta det som sin uppgift att få upp albumet till sin sanna potential, framför allt som dansmusik.

Jag kan erkänna att jag har satt betyget i första hand baserat på individuella låtar och inte så extremt mycket på det samlade intrycket. Låtar som Fall (M83 vs Big Black Delta) och The Son Of Flynn (Moby) är fina poplåtar medan Derezzed (Avicii) och End Of Line (Boys Noize) kan platsa på vilket dansgolv som helst. Jag lovar att dessa låtar kommer spelas flitigt på vårens fester. I alla fall när jag sköter musiken.