Trollbeat


Crystal Castles – (III) by knubbutt
november 13, 2012, 23:39
Filed under: ♬Recensioner, ❤Ok | Etiketter: , , ,

Image

Betyg: 8.8 av 10

Ett av världens bästa och mest konsekventa band just nu opererar inom genren electroclash, det är bara att vänja sig vid tanken. Crystal Castles skapar på sin tredje raka fullträff sin kanske mest stilistiska ljudbild hittills. Den är inte lika hård på ytan men under densamma avbildas något som påminner som ren och skär ondska. Jag skrev för några veckor sedan om Wild Nothing att det var bra musik att sova till. Den här musiken är det motsatta, troligtvis en garant för mardrömmar.

Trots det mer sammanhållna soundet är skivan dynamisk och har låtar som lyser för sig själva. Wrath Of God är skivans epicentrum, låten som definierar det nya soundet. Sad Eyes visar vilka fantastiska popmelodier bandet kan leverera. Den avslutande Child I Will Hurt You bevisar att Crysal Castles faktiskt också kan göra musik som bara är vacker.

Jag kan känna att att Crystal Castles estetik inte är särskilt trendig vilket gör att de inte uppskattas så mycket som de borde. Se bara på Not In Love från föregående skiva som någon knappt lade märke till innan Robert Smith tog över vid mikrofonen, och låten lyftes till skyarna. Allting kan inte vara drömpop, en del måste också vara mardrömspop.

Crystal Castles – (III) <- Spotify

/anton



Bat For Lashes – The Haunted Man by knubbutt
oktober 16, 2012, 23:41
Filed under: ♬Recensioner | Etiketter: ,

Image

Betyg: 8.0 av 10

Jag älskar verkligen Bat For Lashes. Det känns därför lite tråkigt att behöva medge att den nya skivan inte riktigt når upp till hur bra den skulle kunna varit. Med skivorna Fur and Gold och Two Suns har Natasha Khan etablerat sig som en av de mest egensinniga och eklektiska pop-skaparna. Hon har aldrig lyssnat på trender, hon är aldrig lagom (ja kolla omslaget ovan) och hon kompromissar inte. När hon lyckas blir resultatet därför något som ingen annan i popvärlden kan prestera.

Nya skivan är lite mindre kitchig och soundet känns lite mer putsat än på den senaste. På något sätt känns det som det lite stramare och dyrare formatet har låst fast idéerna i ett lite för tidigt skede vilket gör att låtskrivandet inte känns riktigt färdigt. Låtar som Winter Fields och Rest Your Head har en enorm potential som inte riktigt kommer ut. De låtar som känns helt färdiga och därmed extremt bra är första singeln Laura och första spåret Lilies.

Spotify: Bat For Lashes – The Haunted Man

/anton



Wild Nothing – Nocturne by knubbutt
oktober 10, 2012, 13:53
Filed under: ♬Recensioner | Etiketter: , ,

Image

Betyg: 7.9 av 10

Wild Nothing är för indiemusik vad Justin Bieber är för den kommersiella popen: den absoluta mittpunkten just nu. Drömpop som låter så där gött och passar utmärkt i bakgrunden till, ja vad som helst. Extra bra passar det att somna till.

Spotify: Wild Nothing – Nocturne

/anton



How To Dress Well – Total Loss by knubbutt
oktober 3, 2012, 19:34
Filed under: ♬Recensioner, ❤Ok | Etiketter: , ,

Image

Betyg: 8,3 av 10

Musikhösten fortsätter leverera. Denna gång är skör elektronisk pop med starka rnb-influenser som bidrar till vad som kan se ut som en betygsinflation här på bloggen. How To Dress Well har sedan debuten 2007 varit ett respekterat namn på fluff-pop-himlen men det är med nya skivan som Tom Krell, som han också kallar sig, flyttar in bland tungviktarna.

Spöklikt lätta sångspår blandas med stråkar och metalliskt stämd percussion. Bastoner utlämnas ofta helt, ibland kan de saknas men oftast gör bidrar det till en skön dynamik när den slutligen läggs till. Texterna handlar inte helt otypiskt om sorg, saknad och brustna hjärtan men om det är någon musik som ska handla om det så är det denna. När How To Dress Well uppnår den där nästan överjordiska känslan som han försöker uppnå ger alla pretentiösa ansatser full utdelning.

På spotify: How To Dress Well – Total Loss

/anton



Stormakten – Skitliv by knubbutt
augusti 15, 2012, 12:37
Filed under: ♬Recensioner | Etiketter: ,

Betyg: 7.6 av 10

Sången är lite falsk, trummaskinerna är charmigt oproffsiga och texterna är lite överpretentiösa men vad gör det när ett överflöd av fina popmelodier samlas på denna DIY-platta. Musiken är syntpopig och lite mörk, påminner om The Cures mer popiga spår.

Prio 1 till nästa skiva är att skaffa en riktig sångare. Jag kan vara utan den gnagande känslan av att det skulle kunna vara Björn Rosenström som lurar sig in i mina öron förklädd till snygg indiepop. Lyssna på Minns Du Mig, Söderut och The Antlers-covern Epilog.

Spotify: Stormakten – Skitliv

/anton



Sommarens skivor by knubbutt
augusti 3, 2012, 17:45
Filed under: ♬Recensioner, ❤Ok | Etiketter: , , , , , , , ,

Musiksommaren 2012 har varit den bästa på riktigt länge och det känns som det är dags att ta in de månader som bloggen har varit inaktiv. Här kommer det bästa.

Image

Beach House – Bloom

Betyg 8.2 av 10

”Pitchfork-indien”s största företrädare följde upp succén med Teen Dream med den högkvalitativa och välljudande Bloom. Detta är pop med inlevelse och en bra kombination av djup och yta. Saknar skivan något så är det fler låtar som skiljer sig från mängden vilket leder till en något monoton upplevelse. De två starkaste låtarna Lazuli och Irene karvar sig dock sakta rakt in i hjärtat.

På Spottan: Beach House – Bloom

Image

The Tallest Man On Earth – There’s No Leaving Now

Betyg 7.8 av 10

The Tallest Man skriver alltid både fina texter och melodier. Fin är också det ordet som bäst beskriver There’s No Leaving Now. Allting låter otroligt bra men den vassa egg som den långa mannens bästa låtar såsom The Gardener och Kids On The Run saknas här. Vill man slappna av till vacker musik är låtar som Revelation Blues och There’s No Leaving Now perfekta.

Spotify: The Tallest Man On Earth – There´s No Leaving Now

Image

Sigur Rós – Valtari

Betyg 8.3 av 10

Det kan inte vara lätt att vara Sigur Rós. Förväntningarna på varje nytt släpp är skyhöga och är det inte en biljett till himmelen väljer fansen bort den nya skivan till förmån för klassiker som ”Ágætis byrjun” och ”( )”. Valtari är gruppens mest ambienta skiva hittills, trummorna och gitarrerna är nästan inte närvarande alls och Jonsís röst spelar inte huvudrollen. Resultatet är en aning svåråtkomligt men ändå tilldragande i sin utomvärldsliga klang. Mest lyckat blir det när bandet håller sig till sin gamla form som på Varúð eller när bandet går helt in i ambientlandet som på Valtari. Detta är utan tvivel Sigur Rós fjärde bästa skiva men det gör det inte mindre värt att lyssna på. Jag lyssnar hellre på deras sämsta låt än de flesta andra bands bästa.

Le Spotify: Sigur Rós – Valtari

Image

Hot Chip – In Our Heads

Betyg 8.4 av 10

Hot Chip är ett band som jag alltid gillat men som inte når hela vägen med sina skivor. Även In Our Heads är spretig men för mig passerar The Warning från 2006 som deras bästa skiva. Det finns både de patenterade indie-dans-hitsen och några låtar som inte riktigt lyckas vara ironiska utan faktiskt betyder något på riktigt. Motion Sickness är ett grymt intro, Look At Where We Are är troligen årets bästa RnB-låt och Flutes har en av Hot Chips patenterade hooks som sätter sig direkt i ryggmärgen. Sämst: superironiska Night and Day.

Den finns på Spotify! Hot Chip – In Our Heads

Image

Twin Shadow – Confess

Betyg 7.9 av 10

Som alla nu har märkt är 80-talet tillbaka. Twin Shadow tar tillvara på trenden och snickrar ihop ett album som nästan är lite för uträknat modernt. Räddas gör han av att kan skriva låtar som mycket få andra electro-pop-artister. Som en bad-boy med för stort hjärta ger han sig ut i sitt paralelluniversum där inget kan bli för mycket eller för slickt. I sina bästa stunder så som Golden Light och Five Seconds är detta bland årets bästa pop men som helhet kan det bli en aning tröttsamt.

Potlifly: Twin Shadow – Confess

Image

Markus Krunegård – Mänsklig Värme

Betyg: 7.8

Åren går och helt plötsligt är Krunegårds 80-talsdoftande popmusik supertrendig. Tur eller skicklighet? Det spelar ingen roll men det denna skiva betydligt mer lättåtkomlig än vad den skulle kunna ha varit. När han använder sin talang för direkta texter lyfter låtarna till en mycket hög nivå, kanske till och med högre än på solodebuten Markusevangeliet. Låtskrivandet är dock precis som på hans andra skivor en smula ojämnt och det känns som att han kunde lagt ner lite mer tid på att få en skiva som hör ihop ännu bättre. Bäst: Den lite kentinspirerade Korallreven och Vintergatan. (Dock bättre än allt på Kents senaste)

Spotifya: Markus Krunegård – Mänsklig värme

Image

Frank Ocean: channel ORANGE

Betyg: 8.0 av 10

Kanske att han rider lite på goodwill-vågen från att han avslöjade sin läggning tidigast i våras men den här skivans goda kritik är ytterst välförtjänt. Det är inga konstigheter utan helt enkelt en riktigt bra, svart, amerikansk RnB-skiva. Jag gillar också dispositionen med en blandning av vanlig låtlängd några längre och några små mellanakter. Att Thinking About You kommer gå varm på alla radiokanaler framöver är bara positivt.

På Spottan: Frank Ocean – channel ORANGE

Image

Passion Pit – Gossamer

Betyg 9.2 av 10

Detta är inte en perfekt skiva men när den är som bäst träffar den känslocentra från alla håll samtidigt. Det är en strålande pop-skiva som samtidigt rymmer texter fyllda av smärta, sorg, ångest men också hopp. I drink some gin and take couple of my pills sjunger Angelikos tätt följt av en glittrande hook. Aldrig har nog en skiva på ett så levande sätt speglat en så komplicerad person. I’ll Be Alright är troligen årets bästa låt.

Lyssna! Passion Pit – Gossamer

Image

Fang Island – Major

Betyg 6.0 av 10

En av sommarens få besvikelser är Fang Islands Major. Prog-popen som de på sin sjävbetitlade skiva fick att låta oväntat fräsch har fallit tillbaka lite i mossigt 70-tal vilket är tråkigt. Ett tips är att lyssna på introt och sedan byta till valfri annan skiva för det är riktigt bra.

Spotify: Fang Island – Major

Image

Purity Ring – Shrines

Betyg 8,1 av 10

Sverigeaktuella (Way Out West) Purity Ring är en för mig ny bekantskap som låter lite som en blandning av Crystal Castles, Lil Wayne och Washed Out. Soundet är riktigt bra, mörkt och långsamt svängigt. Låtarna är också jämna på en riktigt hög nivå. Att ett nytt band klarar att skapa en skiva av denna kvalitet är inget annat än anmärkningsvärt. Duon har dock tidigare varit med i bandet Gobble Gobble.

Lyssna: Purity Ring – Shrines

Nu är det bara att längta till hösten med släpp från bland andra The XX som redan släppt den fantastiska singeln Angels.

/anton



Team Me – To The Treetops! by knubbutt
mars 29, 2012, 17:34
Filed under: ♬Recensioner | Etiketter: ,

Image

Betyg: 7.9 av 10

Denna norska grupp gör storslagen pop av just det slaget jag älskar. Referenser som kommer upp är bland annat Mew och Sufjan Stevens. Visst det är catchy och ibland nästan för smetigt men låtarna är ändå tilltäckligt bra för att det inte bara ska bli yta. Show Me är en av årets bästa låtar och fastnar i hjärnan som ett tuggummi i håret. Hade man blandat in lite mer mörker på skivan så tror jag den hade den nått ytterligare ett snäpp högre.

På Spotify: Team Me – To The Treetops!

/anton